Stockholm Open 2003
I helgen spelades det fjärde Stockholm Open. Tidpunkten var kanske inte
optimal, många fruktade säkert kylan (som uteblev) och några
potentiella deltagare låg däckade i sjukdomar, men antalet deltagare
var ändå en besvikelse. Så mycket trevligare hade då vi som hade slutit
upp i Stockholms Schacksalonger! Här följer resultaten med ELO-
förändringarna, vilka just rapporterades till mig av Asle Olufsen.
Stockholm Open 2003
Nr Namn Grade ELO 1 2 3 4 5 6 Pts SOS +/-
1 Carl Johan Nilsson 2 Dan 1915 6+ 4+ 2- 3+ 5+ 7+ 5 19 -16
2 Christer Hartman 1 Kyu 1622 5+ 3+ 1+ 4- 6+ 8+ 5 18 +13
3 Anders Vidal 4 Kyu 1370 8+ 2- 5+ 1- 7+ 4+ 4 18 +24
4 Martin Danerud 2 Dan 1546 7+ 1- 6+ 2+ 8+ 3- 4 17 -1
5 Farhad Rouhani 7 Kyu 1129 2- 8+ 3- 7+ 1- 6+ 3 17 +20
6 Jan Rabe 6 Kyu 1201 1- 7+ 4- 8+ 2- 5- 2 18 -18
7 Joakim Andersson 11 Kyu 902 4- 6- 8+ 5- 3- 1- 1 18 -5
8 Tord Juntti 11 Kyu 769 3- 5- 7- 6- 4- 2- 0 19 -20
Promovering: Joakim Andersson till 10 kyu
I rond 1 visade de fyra högst rankade att de tänkte lägga beslag på de
fyra topplaceringarna. Dock hade Anders Vidal problem med Tord Juntti,
som stod mycket bra.
I rond 2 vann Carl Johan Nilsson mot Martin Danerud efter att ha stått
mycket dåligt, emellertid utan något angrepp mot den egna kungen.
Christer Hartman vann ett långt byo-yomi-parti mot Anders Vidal.
Lördagens kvällsrond bjöd på ett tidigt finalparti. Carl Johan valde
att möta Christer i Yagura och spelade upp en klart bättre ställning. I
ett läge valde han emellertid att backa med en guldgeneral hellre än
att driva angreppet vidare. Detta visade sig vara fatalt mot en
heroiskt kämpande Christer, som trots tävlingsledarskapet var den ende
med tre vinster efter den första tävlingsdagen. Han var mycket laddad
och sugen på att spela shogi.
I söndagens morgonrond möttes Christer och Martin. Förutsättingarna
inför partiet var att Christer troligtvis skulle säkra turneringssegern
med en vinst. Det fanns bara en hake: han har aldrig besegrat Martin i
ett shogiparti. Det kom inte att hända i denna turnering heller. I
detta parti ställdes Christers omsorgsfulla "schackshogi" mot Martins
flyhänta och japaninspirerade spel, där det sistnämnda till slut
triumferade i en originellt ihopvirkad tsume. Men visst hade Christer
goda vinstchanser! Samtidigt vann Carl Johan till slut mot Anders, men
där behövdes allt det berömda nilssonska flytet. Med ett enda bättre
försvarsdrag från Anders sida, så hade knappast Carl Johan vunnit denna
turnering!
Nu vände turneringen med åtta deltagare, vilka alla mötte varandra
sånär som på en spelare, på så sätt att övre halvan i rond 5 enkelt
hemförde vinster mot spelare på den undre halvan. De spelare som hade
tagit få poäng i de inledande ronderna fick här alltså paradoxalt nog
svårare motstånd, något som visar att ett Schweizerlottat system
egentligen kräver fler deltagare vid sex ronder (så det skall vi
tillsammans ändra på i Trollhättan Open!).
I finalronden spelades främst två med spänning emotsedda partier.
Farhad Rouhani sluförde en bra turnering med vinst mot Jan Rabe. Anders
Vidal lyckades till sist välförtjänt köra hem ett rent pajasparti från
Martin Daneruds sida. Av någon anledning fann denne ingen vits i att
fullfölja det fina spelet från de inledande fem ronderna utan bjöd på
ett torn, en guldgeneral och en silvergeneral utan kompensation, och då
räckte inte ens de mest skruvade ruffelförsöken mot en Vidal som går
från klarhet till klarhet. Det var också signifikativt och glädjande
att det var turneringens två yngsta spelare som tog de största stegen
framåt i denna tävling. Den slutlige turneringssegraren Carl Johan
Nilsson kom i överraskande svårigheter mot Joakim Andersson, men denne
lyckades inte förvalta den bättre ställningen.
Turneringen genomfördes i en trevlig stämning med gott om tid mellan
ronderna. Vi hade kort sagt en bra helg tillsammans med gemensamma
måltider och några promenader med vidunderlig utsikt över huvudstadens
isbelagda vatten, där många människor roade sig på annat sätt än vi.
Martin Danerud
|