Göteborg Open 27-28 november 2004
Slutresultat
Nr Namn N R ELO 1 2 3 4 5 6 P SoS SD +/-
1 Martin Danerud S 2d 1583 7+ 2- 4+ 6+ 9+ 3+ 5 20 16 +37
2 Carl Johan Nilsson S 2d 1823 8+ 1+ 3+ 4- 5- 7+ 4 23 15 -23
3 Richard Bjerke N 1d 1752 6+ 5+ 2- 9+ 4+ 1- 4 22 13 -10
4 T. Christoffersen N 1d 1661 10+ 11+ 1- 2+ 3- 8+ 4 19 10 -2
5 Jan Palmgren S 2k 1422 12+ 3- 6- 11+ 2+ 10+ 4 15 8 +5
6 Jan Rabe S 5k 1313 3- 12+ 5+ 1- 7- 9+ 3 19 7 +4
7 Daniel Wredenberg S 10k 853 1- 8+ 9- 12+ 6+ 2- 3 17 7 +108
8 Robert Söderberg S 2k 1347 2- 7- 11+ 10+ 12+ 4- 3 15 4 -29
9 Jonas Ahlqvist S 3k 1411 11- 10+ 7+ 3- 1- 6- 2 18 5 -52
10 Rikard Skotnicki S 9k 925 4- 9- 12+ 8- 11+ 5- 2 15 2 -1
11 Peder Gedda S 15k 488 9+ 4- 8- 5- 10- 12- 1 16 2 +29
12 Anders Dessmark S 688 5- 6- 10- 7- 8- 11+ 1 16 1 -13
Promoveringar: Daniel Wredenberg till 9-kyu och Anders Dessmark till 14-
kyu.
Göteborg Open samlade i år, liksom de senaste två åren, endast tolv
deltagare. Men vad trevligt vi hade! Turneringsledaren Carl Johan
Nilsson bjöd på glögg och pepparkakor, mellan ronderna var vi ute och
åt tillsammans och stämningen var mycket vänskaplig. Till gemytet
bidrog våra norska gäster, vilka liksom de flesta tillresta anlände
redan på fredagen.
De tre först placerade fick toppriserna i form av graverade tennmuggar.
Sådana delades också ut till bäste spelare med 1-kyu till 5-kyu, som
blev Jan Palmgren, bäste spelare med 6-kyu till 10-kyu, som blev Daniel
Wredenberg och till bäste spelare med 11-kyu till 15-kyu, som blev
Peder Gedda.
En tydlig tendens i denna turnering var att de lägre rankade spelarna
höll ihop sina partier mycket väl. Det var inte bara dan-spelarna som
visade upp "whole board perception". I shogiturneringar ser man alltid
en skillnad i spelstil mellan spelare som gärna tar initiativet till
det första angreppet i partiet, de aktiva spelarna, och spelare som
gärna inväntar motståndarens första angreppsinitiativ, de reaktiva
spelarna.
Tillsammans med Carl Johan Nilsson gjorde jag följande subjektiva
indelning:
De utpräglat aktiva spelarna: Bjerke, Danerud, Wredenberg och Gedda.
De utpräglat reaktiva spelarna: Christoffersen, Söderberg, Rabe och
Dessmark.
Spelare som blandar aktivitet och reaktivitet: Nilsson, Palmgren,
Ahlqvist, Skotnicki.
Ingen av dessa spelstilar är bättre än en annan. Spelarna i de olika
grupperna tog ungefär lika många poäng sammanlagt. En aktiv spelare kan
också försvara sig vid behov och en reaktiv spelare kan också angripa
vid behov.
Emellertid kom dessa skillnader eller likheter i spelstil att prägla
nyckelpartierna i varje rond, vilka också kom att bli de partier i
varje rond, där ELO-skillnaden var störst mellan förloraren och
vinnaren.
Rond 1: Gedda gick på aktivt krigståg mot Ahlqvist som satte bort en
general och förlorade.
Rond 2: Wredenberg, som har spelat otroliga 5000 partier på
shogidojo.com, gick som vanligt till aktivt angrepp mot Söderberg, som
i detta parti inte lyckades med reaktionen, eftersom Wredenberg nu
tycks ha lärt sig att inte bara angripa och dessutom att undvika de
allra mest osunda spelöppningarna.
Rond 3: Palmgren angrep först mot Rabe, men reaktionen triumferade då
den senare kunde storma in med sitt mukaibisha-torn utan motstånd, och
Palmgren hade inte en Janne.
Rond 4: Carl Johan fick till initiativ och pressade Christoffersen.
Denne försvarade sig emellertid skickligt och i reaktionen dukade årets
Svenske Mästare under.
Rond 5: Mör efter förlusten mot Christoffersen mötte Nilsson direkt
aktivitet från Palmgren med tornet på den tredje linjen, vilket
inbringade en springare. Nilsson, som hade skiftat tornet till fjärde
linjen, fick en tokin som kompensation. Janne, som nu lyckades besegra
Carl Johan för första gången någonsin i ett ELO-parti, gjorde
emellertid sedan inga väsentliga misstag och körde hem partiet.
Rond 6: I en direkt final möttes de två enda spelarna med fyra poäng
efter fem ronder. Det blev också en enorm holmgång mellan två aktiva
spelare och mellan Sverige och Norge, då Martin mötte Richard. Efter en
inledande positionell kamp, där Martins nakabisha mötte Richards
ibisha, hotade Richard med en subway rook attack på sin vänstra
lanslinje, vilken dock blockerades och uteblev. I stället kunde Martin,
återigen med tornet på centrumlinjen, inleda det som såg ut att bli en
avgörande attack. Emellertid kontrade Richard i centrum och tvingade
Martins kung att fly från högra till vänstra delen av brädet. Därefter
böljade spelet fram och tillbaka. Båda spelarna gick in för tsume i
rasande angreppsvågor, men kungarna dansade undan attackerna med minsta
möjliga marginal. Till slut avgjordes partiet snöpligt, då Martin först
missade ett endrags-tsume för att i stället sätta in en schackande
bonde, vilken Richard kunde ha tagit med en löpare och samtidigt
förvandla, vilket till synes skulle ha givit honom en vinstställning.
Emellertid tog han bonden men förvandlade mirakulöst nog inte löparen.
Martin tittade en extra gång på ställningen och hittade plötsligt sitt
endrags-tsume som nu fortfarande fanns kvar.
Med många lärdomar från denna turnering går nu nio av deltagarna vidare
mot SM-turneringen 2-3 april 2005 i Göteborgs Schackcentrum. Då får
förstås inte norrmännen och Carl Johan deltaga, men han blir i stället
turneringsledare på heltid. Att döma av de personer som Calle och jag
talade med innan Göteborg Open, så planerar cirka 30 spelare att komma
till SM-turneringen! Förutom alla fina SM-priser (bla sakpriser till
alla deltagare!) står där ju som bekant även tre resor till Japan på
spel och deltagande i 3rd Internation Shogi Forum 22-23 oktober 2005.
Det återstår fyra månader till SM-turneringen. Börja träna nu! Blanda
spel på shogidojo.com med att lösa tsume-problem och spela igenom
proffspartier.
Martin Danerud
|