Göteborg Open 2003
I helgen spelades traditionsenligt Göteborg Open. Turneringen fick
många sena återbud pga sjukdom, bla från undertecknad (göteborgsvädret
var inte nådigt mot mina luftrör efter en månad i Japan).
Ändå hade tolv spelare mött upp, och det blev en spännande turnering
med många välspelade partier. Jag såg själv delar av partierna i rond
1, 2, 3 och 6.
Resultat:
N R ELO P S Sd +/-
1 Nilsson Carl Johan S 2d 1890 8+ 2+ 6+ 7+ 3+ 4- 5 22 18 -18
2 Söderberg Robert S 2k 1344 10+ 1- 3+ 5+ 9+ 6+ 5 18 13 +33
3 Alexandersson N. S 6k 1344 12+ 7+ 2- 6+ 1- 8+ 4 20 10 +22
4 Rabe Jan S 6k 1234 0+ 6- 9+ 8- 10+ 1+ 4 15 9 -4
5 Wredenberg Daniel S 12k 708 6- 11+ 10+ 2- 7+ 9+ 4 15 7 +98
6 Ahlqvist Jonas S 3k 1460 5+ 4+ 1- 3- 12+ 2- 3 23 9 -30
7 Palmgren Jan S 2k 1463 9+ 3- 8+ 1- 5- 12+ 3 19 6 -46
8 Hansson Mikael S 12k 870 1- 10+ 7- 4+ 11+ 3- 3 18 6 +34
9 Juntti Tord S 11k 710 7- 12+ 4- 11+ 2- 5- 2 18 2 -11
10 Gedda Peder S 505 2- 8- 5- 12- 4- 11+ 1 18 1 -24
11 Kristiansson T. S 400* 0- 5- 12+ 9- 8- 10- 1 15 1
12 Tanaka Nobukazu J 400* 3- 9- 11- 10+ 6- 7- 1 14 1
Promoveringar:
Niklas Alexandersson till 4-kyu
Mikael Hansson till 10-kyu
Daniel Wredenberg till 11-kyu
Turneringens rankingmässigt övre halva var favoriter, såväl i första
ronden som i hela turneringen, eftersom skillnaden mellan sjätterankade
Jan Rabe och sjunderankade Mikael Hansson var såpass stor som 364 ELO-
poäng. Sensationer skulle dock komma att inträffa, men inte i rond 1.
Undre halvans största hopp i spelet i rond 1 var Mikael Hansson, som
inte stod sämre en bra bit in i partiet mot Carl Johan Nilsson. Det
räckte emellertid inte mot turneringens bäste spelare.
Näste man till rakning på toppbordet i rond 2 blev Robert Söderberg.
Robert höll ihop partiet hyfsat, men mot slutet hade han bara
ett "nästanangrepp", som visserligen drev ut Carl Johans kung på
brädet, men där stod den ohotad.
Efter Jan Palmgrens förlust mot Niklas Alexandersson i rond 2, så
emotsågs toppbordsdrabbningen mellan Carl Johan och Jonas Ahlqvist i
rond 3 som ett tidigt finalparti. Carl Johan kom något snett i ett
Yagura-parti, och Jonas hade under några drag ett angreppsinitiativ.
Analyser får visa hur han skulle ha spelat vidare i partiet. Nu
lyckades Carl Johan försvara sig, och vann sedan ganska enkelt efter
att Jonas satte bort en löpare. Roberts kluriga angreppsspel firade
triumfer mot Niklas, som inte hittade någon vinst trots innehav av alla
de fyra tunga pjäserna i slutet av partiet.
Det där med övre halvans överlägsenhet fick sig en knäck i rond 4, då
Mikael slog Jan Rabe, trots de där 364 ELO-poängen som skilde. Carl
Johan slog Jan Palmgren på förstabordet.
I rond 5 avgjorde Carl Johan kampen om förstaplatsen genom seger mot
Niklas. Den ende från undre halvan som kom att ersätta någon från den
rankingmässigt övre halvan i sluttabellens övre halva, blev Daniel
Wredenberg som besegrade och ersatte Jan Palmgren efter en dubbelbonde
i någorlunda jämn ställning.
De tre toppborden bjöd på spännande partier i slutronden. Mikael
Hansson stod i ett läge bättre i Västerviksderbyt mot Niklas
Alexandersson, men Mikael kommer att vinna även sådana här partier, när
han lär sig att bättre freda det egna territoriet. Jonas såg ut att
strategiskt ha spelat ut Robert, men trots att den senare i detta parti
åter hade förfallit till att ha generalerna lite här och där, så fick
han tillfälle att angripa Jonas kung ordentligt, och det brukar ju vara
avgörande i shogi. På toppbordet skulle Carl Johan försöka vinna alla
partierna, efter att i ronden innan ha säkrat turneringssegern. Som
bekant är inte detta så lätt. De flesta motståndare spelar bra (extra
bra mot dan-spelarna), man är trött i slutronderna och alla tror ju att
man skall vinna, eller hur? Carl Johan såg också ut att vinna partiet
mot Jan Rabe, men Janne försvarade sig segt, drev finurligt Carl Johans
kung från mitten av brädet ned i ena hörnet, och till slut fanns det
inget försvar för turneringssegraren. Turneringen avslutades med en fin
skalp för Janne, som kämpar på bra i partierna, försvarar sig
omsorgsfullt, men ibland saknar tillräckligt eget spel för att vinna.
Spelet är uppenbart inspirat av den svenske mästaren, men ibland väger
detta "Thore light" alltför lätt. Kanske har det vänt nu, med seger mot
Carl Johan? I WOSC fick ju Mathijs Litjens, 3-dan, bita i
Öckeröklipporna mot Rabe...
Robert Söderberg vann rankingpriset för 1-kyu till 5-kyu, Niklas
Alexandersson vann rankingpriset för 6-kyu till 10-kyu och Daniel
Wredenberg vann rankingpriset för 11-kyu till 15-kyu. Det var glädjande
att se att dessa tre plus Mikael Hansson hade tagit till sig lärdomar
från min shogikurs i Trollhättan i september. Denna kvartett var de
enda i turneringen som gick plus i ELO. Om man studerar prestations-
ELO, så gjorde både Niklas och Mikael sina bästa turneringar av tre
möjliga. Daniel gjorde sin bästa turnering någonsin i sin sjunde
turneringsstart och Robert gjorde sin näst bästa turnering någonsin i
sin nittonde rankingturnering (endast Stockholm Open 1999 var bättre).
Hur skall då dessa spelare kunna fortsätta att utvecklas? En
framgångsrik turnering är ju ingenting att slå sig till ro efter. De
har alla det gemensamt att de spelar ett ganska klurigt angreppsshogi.
De har samtliga förbättrat pjässtrukturen i försvarsspelet. Nästa steg
för Robert, Niklas, Mikael och Daniel är att inse att angrepp och
försvar inte är två separerade verksamheter. Varje drag i ett
shogiparti är en avvägning mellan försvar och angrepp. I bästa fall
samverkar försvaret och angreppet. Detta kan man i deras bästa stunder
se, när till exempel Carl Johan Nilsson och Thore Ångqvist spelar. Det
är en ovanlig syn i andra svenskars partier.
Martin Danerud
|