SM-Finalen 2003
Det var nära att Kristi Himmelsfärdshelgens SM-slutspel hade resulterat
i en ny Svensk Mästare i shogi, men ännu en gång försvarade Thore
titeln.
På torsdagen spelades utmanarfinalen mellan Christer Hartman och Martin
Danerud. Christer har plusstatistik på de flesta andra svenska
shogispelare, men som bekant låg han under med 0-4 inbördes mot Martin
inför denna utmanarfinal. I det första partiet hade Christer svart. Vad
hade då Christer preparerat? Ingenting speciellt, verkade det som.
Precis som i det sista partiet i SM-turneringen blev det Nakabisha
(centralt torn) med bonden framskjuten till 5e. Efter några slagdueller
i centrum fick Martins löpare (då på 5e) möjlighet att offras för två
generaler. En möjlighet till visst motspel för Christer försattes, och
sedan gav Martins mer aktiva spel och japaninfluerade shogiteknik 1-0 i
utmanarfinalen.
Vid lunchen på McDonalds uträttade en kaja sina behov på Christers
kavaj. Christer såg humorn i situationen, och fann hela världen som sin
motståndare denna dag. Det andra partiet bjöd också på Nakabisha med
bonden framskjuten till 5e. Christer hade nu tänkt ut en ny variant
("McDonaldsvarianten" enligt egen utsago), men även denna ledde
faktiskt till att en löpare på 5e kunde offras för två generaler. På
liknande sätt som i det första partiet var sedan Christers sönderslitna
försvar kring kungen ett lätt byte för Martins slutattack.
Faktum var att inte färre än sex av elva deltagare i tipstävlingen hade
tippat 2-0 till mig i utmanarfinalen. Christer har nu 0-6 i inbördes
partier mot mig, men om jag ser objektivt på dessa partier, så har
Christer faktiskt stått bättre i två av dem. Hans egen förklaring till
det något geistlösa spelet i utmanarfinalen var dålig fysisk kondition
efter några veckors intensiv börshandel vid datorn hemmavid. Och visst
var det jobbigt! Det var skönt att slippa ett tredje parti inför SM-
finalen.
Det första finalpartiet spelades på fredag förmiddag med Thore Ångqvist
som svart. Partiet följde en av mina förberedelser inför slutspelet och
innebar två offrade bönder för nöjet att få en förvandlad löpare. Det
såg ut att resultera direkt, men det var fel att byta bort den
förvandlade löparen, och Thore fick spel längs en linje och en diagonal
medan jag hade hamnat i fugire (=inga bönder på hand). Jag befann mig i
villfarelsen att jag hade hittat det avgörande angreppet, men Thores
kung kunde smita upp längs brädet, och till slut återstod ingenting
annat än ren desperation. 1-0 till Thore.
I det andra finalpartiet på fredag eftermiddag spelade jag som svart en
traditionell Nakabisha utan framskjuten bonde. Thore kom efter hand
klart bättre i partiet med flera långt framskridna bönder. I en komisk
manöver flyttade jag min enda starka pjäs, en förvandlad löpare, inte
mindre än fyra gånger i rad, innan jag offrade den och en general för
ett torn och en springare. Då inledde Thore ett mödosamt
försvarsarbete, som emellertid nöttes ned av mitt enträgna angrepp.
Till slut fick Thore sträcka vapen med kungen hårt uppvaktad av
motståndarpjäser. Jag fick vara mycket nöjd med 1-1 efter den första
dagens SM-final.
Det tredje partiet på lördag förmiddag blev mitt bästa parti i SM-
finalen. I en traditionell Nakabisha, där Thore siktade på en bogin
(klättrande silver), fick jag efter några bondeoffer flera öppna linjer
och diagonaler i centrum. Jag har haft ställningen uppe tidigare. Den
är väldigt tacksam att spela mot svarts nakna försvar. Hela angreppet
gick också som på räls hela vägen fram till det tänkta slutangreppet.
Då skulle en löpare ha satts in i hot mot ett torn och sedan
förvandlats på en diagonal riktad mot Thores kung. Av någon outgrundlig
anledning satte jag i stället in löparen direkt på diagonalen, och vips
fanns det en smitruta för Thores kung. Därefter drev Thore min kung
till nära matt, men med uppbådande av mina sista krafter slet jag till
mig ännu ett kungsangrepp. Thore redde upp situationen och drev min
kung vidare mot döden, men återigen fick jag drivning på Thores kung
och efter en dans runt om centrum på brädet stod det klart att han
precis skulle undkomma attacken. Jag var tvungen att avsluta med att
sätta in en guldgeneral i försvaret, men den satte jag på fel ruta, och
till sist kunde Thore köra hem partiet. Detta långa parti i 171
shogidrag kom att bli matchens nyckelparti.
På lördag eftermiddag spelades det fjärde partiet mellan två vid det
laget ganska möra finalister. Thore överrumplade mig i öppningen med en
framskjuten bonde på sjätte linjen och tornet på centrumlinjen garnerat
med några generaler här och där. Mot det fick jag ihop en ganska dålig
Yagura-uppställning. Men eftersom inte Thore gjorde så mycket med sin
fina ställning, så började jag mata fram bönderna vid mitt statiska
torn. Egentligen gav det inte så mycket i sig, men efter att Thore hade
bytt en silvergeneral och hotade tränga in med sitt torn på tredje
linjen, så började jag sätta in pjäser, dels för att mura igen tredje
linjen och dels för att skapa aktivitet. Nu gjorde Thore ett par missar
i rad, så att jag kunde få liv i ställningen, och efter en viss exercis
i centrum, där jag jagade Thores pjäser för att skaffa mig rätt
material på hand, så inledde jag slutangreppet, där Thores kung till
slut syddes in i ett mattnät.
Efter fyra finalpartier stod det sålunda 2-2, och jag hade lyckats få
fram ett avgörande parti och driva matchen in i juni månad. Men
objektivt sett hade det varit Thores match, där jag mest hade kämpat
och slitit. Mitt bästa parti hade jag förlorat...
Förmodligen trodde båda stenhårt på seger i det femte partiet. Det som
talade för Thore var att partiet skulle spelas på förmiddagen och att
han vid lottningen fick svart i finalpartiet. Thore hade vunnit på
förmiddagarna som svart och förlorat på eftermiddagarna som vit. Under
det fjärde partiet såg han riktigt sliten ut. Det som talade för mig
var att jag hade haft chanser i alla de fyra inledande partierna
oavsett utgången av den strategiska inledningen.
Det femte partiet startade som väntat. Det blev återigen en
traditionell Nakabisha, där Thore ställde upp sig något passivt men
stabilt. Partiet var jämnt, möjligen med en liten fördel för mig efter
att Thore hade deplacerat sina generaler i avsikt att byta en bonde och
få bonde på hand. I och för sig hade jag heller inget konkret angrepp,
men jag stötte fram på den andra linjen med en bonde, som jag inte
trodde kunde tas av Thores silver. Jag behövde ju "bara" skaffa mig en
bonde på hand, så skulle det silvret vara fångat. Men jag hade missat
en enkel springargaffel på ett guld och en lans. Det blev så bra, så
att jag blev tvungen att offra en löpare för att få två springare på
hand. Lite turligt fick jag också med mig en lans i avbyteskarusellen,
och sedan kunde jag inleda en kanonad mot Thores kung längs den
motsatta lanslinjen. Man förstod emellertid att Thores kung skulle ha
utrymme att fly. Mitt sista misstag var att missa att med en löpare
schacka till mig en tokin (promoverad bonde), som sedermera åt upp en
hel guldgeneral. Slutligen kunde Thore sätta in en springare, som
hindrade min kungsflykt upp längs brädet, och då var partiet förlorat.
Endast en tippare av elva hade kombinationen
Utmanarfinalen: Hartman-Danerud 0-2
SM-finalen: Ångqvist-Danerud 3-2
och det var Per-Olof Bomark, som kommer att få en trisslott som
belöning. Grattis, Per-Olof!
SM-slutspelet genomfördes på spelkonventet LinCon 2003 tillsammans med
kanske tusen spelglada ungdomar. Den nyvalde sekreteraren Robert
Söderberg och den tillreste Jan Rabe hade fullt med folk runt
shogibrädena. Många shogispel såldes, och några nya medlemmar fann
vägen in i gemenskapen med oss som utövar världens hårdaste och finaste
brädspel.
Slutligen kan sägas att Thore Ångqvist rättvist försvarade
mästartiteln. Hans shogispel är inte aktivt, vackert eller imponerande,
men det är effektivt, och det är gott så. Jag gav precis allt i kampen
om titeln, men det räckte inte riktigt. Men, Don´t cry for me, Shogi
Sweden! Jag kommer igen, precis som i shogipartierna. Närmast ses vi i
Norrköping i samband med Lag-SM 14-15 juni.
Be there!
Martin Danerud
|